Minnesord - Hedersledamot Inger Svedin

Hedersledamoten i förbundsstyrelsen Inger Svedin avled under julhelgen 2019. Inger blev 76 år.

17 juli 1943 – 26 december 2019.

Inger började sin bana i Uppsala Brukshundklubb runt 1980 och var den klubben trogen hela livet. Hon var en genuin hundmänniska som var verksam inom många av Brukshundklubbens områden och i Kennelklubben. Med egna hundar, labrador och schäfer, tävlade hon framgångsrikt i bruks och lydnad. Inger var intresserad av tjänstehundar och utbildade sina hundar även till räddningshund och bevakningshund vilken hon tävlade på SM-nivå med. Inger blev tidigt engagerad i räddningshundverksamheten. I början av 1980-talet utbildade sig Inger till instruktör och senare till bruksdomare.

Hennes engagemang och intresse för brukshundrörelsen förde henne in i föreningsverksamheten. Hon har varit ordförande i både Uppsala brukshundklubb och upplandsdistriktet samt under åren 1993 - 2000 var hon ledamot och vice ordförande i förbundsstyrelsen. Inger var starkt engagerad för ungdomar och hon uppskattades mycket av Sveriges Hundungdom.

Ingers insatser i FS/SBK uppmärksammades i vidare hundkretsar och hon var under en period ledamot av SKK:s centralstyrelse. Där var hon verksam i prov- och tävlingskommittén och även representant i den internationella kennelorganisationen FCI. Utöver dessa uppdrag var Inger under en period ledamot av Kennelklubbens disciplinnämnd. Inger tilldelades för sina insatser Svenska Brukshundklubbens förtjänstmedalj 2001.

Inger var som person rättfram och orädd med ett stort rättspatos vilket också förde henne in i disciplinnämnden. Det var egenskaper som uppskattades av medlemmarna och hon anförtroddes därför många föreningsuppdrag i Brukshundklubben och Kennelklubben.

Inger var till yrket gymnasie- och högskolelärare i matematik och fysik.

Jag har själv haft förmånen att känna Inger ända sedan 1980-talet då hon blev instruktör som klubbkamrat, som domarkompanjon och kollega i FS. Det gick alltid att känna sig trygg i samarbetet med Inger. Hos henne fanns kunskapen, rättspatoset och oräddheten vilket gjorde att man alltid respekterade henne antingen det nu gällde bedömning på tävlingsbanan eller att fatta beslut i FS. Sista gången vi arbetade tillsammans var på kongressen 2013 då vi ledde förhandlingarna.

Brukshundrörelsen har mist en framträdande person med ett starkt ideellt engagemang och vi kan bara uttrycka ett varmt tack.

/Staffan Thorman, hedersordförande