(Fotograf: Lasse Kronfjäll)
Vit herdehunds moderna historia är den tyska schäferns historia fram till 1933, då den vita schäfern förbjöds i Tyskland och de i stort sett försvann från Europa, undantaget England.
I USA och Kanada fortsatte aveln och när rasen på 70-talet återkom till Schweiz hade den vita herdehunden utvecklats annorlunda jämfört med den tyska schäfern. I dag står den vita herdehunden närmare sitt ursprung av vall- och herdehundar i förhållande till den moderna schäfern.
I Sverige erkändes vit herdehund av Svenska Kennelklubben år 2000, men rasen blev inte erkänd av FCI förrän 2003.
Svenska Schäferhundklubben motsatte sig namnet vit schäfer vilket löstes genom en direktöversättning av Weisser Schäferhunde: Vit herdehund.
Rasen kännetecknas av ett öppet sinnelag, den ska vara orädd och ha ett gott självförtroende. Vit herdehund hyser stor tillgivenhet till sin ägare och önskar ingenting högre än att vara accepterad som en i familjen.
Vit herdehund är en uppmärksam, vaksam, vänlig och lättlärd hund som tycker om att arbeta. Den är mycket samarbetsvillig och rasen passar utmärkt till lydnad, bruksarbete, viltspår och agility. Dess karaktär kräver en trygg och fast ledare som är konsekvent och tydlig i sitt sätt.
Vit herdehund är en tämligen frisk och sund ras. Den har varit godkänd som ras endast i tio år och i dagsläget finns inga kända allvarliga ärftliga sjukdomar. Det förekommer avel av vita schäfrar i Sverige, dessa är inte att förväxla med vit herdehund. Till skillnad mot vit schäfer är vit herdehund en FCI-erkänd ras som kan registreras i Svenska Kennelklubben och därmed delta på Kennelklubbens och Brukshundklubbens samtliga tävlingsdiscipliner.
(Fotograf: Benite Edén)