Bakgrund
Dobermann härstammar från Tyskland och har fått sitt namn från den första kända uppfödaren, Friedrich Louis Dobermann (1834-1894). Rasens grund finns i de s.k. ”slaktarhundarna” blandat med en schäfervariant från Thuringen. 1870 framavlades Dobermannen som vakt, gårds- och sällskapshund. 1900 erkändes rasen som officiell polishund i Tyskland.
Rasens egenskaper
Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. En dobermanns är följsamhet, modig och har en hög arbetsglädje samt prestations förmåga. Hundens hårdhet bör dock beaktas. Stor vikt läggs även vid självsäkerhet, måttlig skärpa och måttlig retningströskel. Rasen skall ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stor vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.
En dobermann är synnerligen lämplig som sällskaps, skydds och brukshund. I Sverige är rasen väl representerad i samtliga tävlingsgrenar.
För att positivt utveckla rasen finns följande prioriteringar till stöd för avelsarbetet: Ökad genetisk variation och minskad inavelsgrad. En god hälsa som medför ett långt friskt liv. Förbättra mentaliteten framför allt med avseende på tillgänglighet, skottfasthet och arbetsvilja. Funktionell exteriör. Ytterligheter ska motverkas genom att till avel välja individer med god överensstämmelse med rasstandarden.