Vår historia

Svenska Brukshundklubben föddes i samband med första världskriget och fick under andra världskriget sitt nuvarande namn.

Militärt arbetande hundar

Under första världskriget hade en ny medhjälpare dykt upp på slagfälten - hunden. På båda sidor av fronten användes bevaknings- och sanitetshundar (våra dagars patrull- och räddningshundar). Dessa pionjärer gjorde en ovärderlig nytta, tusentals soldater kunde räddas till livet tack vare hundarna. Vid början av förra seklet organiserades också det första polishundsarbetet. Hunden fick nya uppgifter i människans tjänst - brukshundens.

I Sverige spirade intresset för utbildning av hundar enligt de polisiära och militära föregångarna. Det fanns nya uppgifter som skydds- och spårhundar i polisens tjänst och som militära patrull-, rapport- och sjukvårds- (sanitets-) hundar. Verksamheten engagerade även privatpersoner.

1918 bildas FSSSH

Så småningom blev det nödvändigt att bilda en organisation för att tillvarata de gemensamma intressena. Den 30 maj 1918 samlades ett antal personer till ett möte i Stockholm, där man beslöt bilda Föreningen Svenska Skydds- och Sjukvårdshunden (FSSSH) - grunden till Svenska Brukshundklubben.

Som lämpliga hundraser räknades från början schäfer, airedaleterrier, dobermann och rottweiler. Prins Carl, hertig av Västergötland, var föreningens höge beskyddare. Redan under det första verksamhetsåret hade föreningen över 200 medlemmar. Året efter starten beviljades FSSSH association med Kennelklubben (SKK) och blev därmed officiellt erkänd som specialklubb inom sitt område.

I Göteborg fanns många hundägare med likartade intressen som medlemmarna i FSSSH. I juni 1918 bildades en systerförening - Svenska Skyddshundklubben i Göteborg (SSKG).

1920 hölls första tävlingen

FSSSH inrättade en dressörskola och kurser hölls varje år. Kursdeltagarna fick visa upp sina färdigheter vid kursavslutningarnas uppvisningar och sluttävlingar och i september 1920 höll FSSSH föreningens första utställning i ridhuset invid Stadion i Stockholm. I samband med utställningen arrangerades den första allmänna tävlingen i skydds- och spårklasserna.

Den nya hundrörelsen i Sverige var snabbt etablerad. Trots detta uppstod problem som hade sin orsak i skilda uppfattningar om hur verksamheten skulle bedrivas. Olika rasintressenter pläderade för att ett effektivare organisationsarbete än det som FSSSH kunde erbjuda. Från senare delen av 20-talet nöjde sig FSSSH formellt med att vara en klubb för utbildning av hundägare och tävlingsförare, samarbeta med militära myndigheter, internationellt företräda bruksprovsporten, samt att anordna bruksprov. Under några år avstod man från att anordna utställningar och avelsarbetet överläts till de nybildade rasklubbarna.

1930-talet

Vid 30-talets början stod den organiserade brukshundsrörelsen inför splittring och sönderfall. Det skulle till ytterligare ett världskrig för att brukshundsrörelsen skulle samlas under samma paraply. 1939 stod kriget för dörren. Arméns hundväsende mobiliserades och fler hundar behövdes.

Andra världskriget - ökat behov

Kriget medförde ett ökat behov av hundar för militära uppgifter. De aktuella hundarna fanns organiserade inom FSSSH samt inom respektive rasklubbar. Från försvarsmyndigheternas sida anmäldes behov av att ha med endast en fast organisation att göra istället för flera. Tanken på att knyta ihop de olika rasgrupperingarna i en enhetlig organisation hade tidigare funnits, utan att en sådan sammanslagning hade kunnat förverkligas. Andra världskrigets utbrott ändrade emellertid förutsättningarna.

1940 - Sammanslagning under namnet Svenska Brukshundklubben

Den 28 februari 1940 slogs FSSSH ihop med och rasklubbarna Rottweiler, Schäfer, Boxer och schnauzer (vad riesenschnauzer beträffar) och erhöll association med SKK. Vid ett konstituerande sammanträde den 11 februari fick den sammanslagna organisationen sitt namn Svenska Brukshundklubben - SBK.

Fler raser i klubben

Syftet med sammanslagningen av organisationerna var att bilda en ny enhetlig organisation för brukshundsarbetet. I detta arbete skulle innefattas spår-, rapport-, sanitets-, bevaknings- och skyddshundtjänst, samt handhavandet av aveln av brukshundsraser. Brukshundklubben beslöts omfatta raserna airedaleterrier, boxer, dobermannpinscher, riesenschnauzer, rottweiler och schäfer.

En av klubbledningens uppgifter blev att ge ut en tidskrift för hela brukshundsrörelsen och dess intressen - tidningen Brukshunden.

1950-talet - 4 400 medlemmar

Vid början av 1940-talet hade Brukshundklubben tio lokalavdelningar och 800 medlemmar. Tio år senare hade organisationen vuxit till 67 lokalavdelningar med 4 400 medlemmar. Verksamheten inom Brukshundklubben kom att vila i huvudsak på fyra delar: lokalklubbar, bruksprov, frivilligverksamhet samt rasklubbar.

Logotypen

Fram till 1950 var brukshundklubbens klubbmärke utformat med initialerna "SBK" på blå botten. 1951 antogs ett nytt emblem för klubben enligt gängse heraldiska fordringar - ett hundhuvud omgivet av en kedja i guld på blå botten. Som inskription överst tre kronor följt av SVENSKA BRUKSHUNDKLUBBEN. Hundhuvudet symboliserar klubbens ändamål och verksamhet, kedjan sammanhållande länk mellan klubbens avdelningar och medlemmar, samt kronorna klubbens funktion som frivillig försvarsorganisation.

Text: Lisbeth Högman